Äppel Päppel och Stjärnglans.

Ett lyxproblem jag har är att jag bor nära Borås och alla dess kranskommuners underbara tygaffärer. Att göra det, i kombination med att jag har en Mormor som är gammal tygsamlande sömmerska, har lett till en hel garderob full av underbara tyger. En mer normal människa hade kanske slutat handla tyger av denna anledning, men inte jag...

Nåväl. Tog tag i ett par fina rosa-röda tyger jag köpt i två omgångar på Skroten i Skene.

Velouren köptes i höstas och äppeltyget jag kantat och fodrat huvtröjan med köptes i slutet av sommaren.

Tunikamönstret är Ottobres tröjmönster nr 301 i storlek 92 som jag förlängde 7 cm och ställde ut något.

Huvtröjan är samma mönster men där öppnade jag upp framstycket och breddade det med två cm. Huvan riatde jag om på fri hand med ett Onionmönster som bas. Det är lite klurigt att rita huvor själv eftersom de dels kan bli lite för spetsiga och dels kan bli lite för korta. Jag gillar att barnet kan ha möjlighet att ha huvan på sig utan att det ser trångt ut, den ska heller inte riskera att bli så stor att den inte sitter kvar på huvudet.

Byxorna är från Ottobre 1/2010 och sydda i storlek 92.

C är egentligen en storlek 80-86 men jag tycker om när kläderna är smala men oversize på längden. Det gör att jag ofta klipper utan sömsmån på bredd men inte på längden.

Det härligaste med att ha sytt undan lite tyg var nog ändå C's reaktion när hon såg kläderna - de skulle absolut användas direkt! Precis så hoppas jag att hon alltid tycker till sin moders sömnadsprojekt! Är detta troligt i högstadieåldern? Knappast!

Kram på er!

Jennie